År 1911 hade Sven Petter Gulin inte en tanke på att göra kortsiktiga affärer. Hans nystartade herrekiperingsaffär i kvarteren kring Järntorget skulle växa i den takt den mådde bra av. Redan från början inriktade sig Gulins på att tillhandahålla ett brett sortiment färdigsytt som komplement till skräddarsydd egentillverkning. Prima varor, låga och bestämda priser var affärsprincipen som fick många herrar att stiga in i affären. Gulins tidningsannonser och skyltningar tilldrog sig stort intresse. Även konkurrenternas. Inte sällan hände det att speciellt utsända butiksspioner strök förbi för att i en något konstlad gångart studera Gulins nyskyltade fönster.

1945 var kriget som bekant över. Det uppdämda behovet efter krigsårens umbäranden skulle fyllas. Samtidigt förändrades modet vilket också ökade köplusten. Firma Gulins växte så det knakade och i takt med att konfektionsindustrins måttsystem och passform förbättrades minskade behovet av ändringar. Plötsligt var det färdigsytt som gällde, vilket fick sömmerska, skräddare och pressare att bli allt mer sällsynta titlar i telefonkatalogen. Kvantitet eller kvalitet? Gulins förstod vikten av de båda och klarade balansakten bra. Rörelsen blomstrade och under åren 1954 till 1969 öppnades totalt 25 butiker från Malmö i söder till Uppsala i norr, där även Pepita – Gulins affärskedja för damkläder kom att spela en stor roll. För att möjliggöra expansionen förvärvades kommersiella fastigheter som gav upphov till ett stadigt växande fastighetsbestånd.

År 1969 uppvaktades vi av en stolt tygleverantör. Han hade utvecklat ett nytt kostymtyg som var helt syntetiskt och därför mycket lättskött. Det nya tyget var inte vävt, utan tillverkat av trikåmaskiner. Det är lätt att bli skeptisk inför nya mirakelprodukter. Men mot bakgrund av att vi på 1930-talet hade sålt kostymer av kasein – torrsubstansen i skummjölk, kändes det inte alltför galet. Vi lät sy upp två provkostymer och reste jorden runt iförda våra lätt glansiga kostymer. Jorden-Runtkostymen blev en enorm försäljningssuccé. På tåget eller flyget till Stockholm var det snart lättare att räkna affärsmännen som inte bar den.

I 1970-talets slutskede hade vi genomfört en omfattande förändring av vårt sortiment. Utmaningen låg nu i att få kunderna att inse att Gulins inte längre bara var en kostymfirma, utan också en pålitlig leverantör av ungdomligt fritidsmode. Satsningen var helt oprövad av andra i branschen. Vi förhandlade med Västra Frölunda Hockey och köpte reklamplats på deras hjälmar. Just denna säsong blev Västra Frölunda det mest omtalade laget och drog storpublik. En av deras backar var tuff och åkte ofta ut. TV älskade att visa närbilder på busen i utvisningsbåset. Och på hjälmen stod det Gulins!

Det glada 1980-talet startade bra. 1981 tog vi det ganska naturliga steget att integrera Pepita med Gulins. I dessa tider var det modernt för företag att diversifiera och skapa konglomerat innehållande företag ur olika branscher. Vi var inte sena med att vara moderna. Således blev lager och transportfunktion ett eget bolag liksom vår dataavdelning och kreditkortsförsäljning. Därtill startade vi ett nytt försäljningsställe som skulle slussa ut restpartier. Vi kallade det för G-marknad och snart hade vi en ny kedja om sex affärer. Efter några år bytte vi namn på kedjan som istället kom att heta Märkeskompaniet.

1987 övertog vi Bernardtz Kläder, en butik som sedan länge var etablerad i Göteborg och som hade byggt upp en bra handel med profil- och arbetskläder. Detta bolag fick heta Gulins Business Design och vi började omgående arbeta med större kunder som exempelvis försvaret. Nu hade vi fler än 800 årsanställda i koncernen och en försäljning som uppgick till nästan 700 miljoner kronor. Men alla satsningar var inte lika framgångsrika. I början av 70-talet hade vi gått över gränsen till Norge och etablerat butiker i Oslo, Bergen, Drammen och Trondheim. 1987 fattade vi det svåra beslutet om reträtt.

Under de många goda åren arbetade vi med låg likviditet. Alla pengar som intjänades investerades direkt i nya affärer. Detta något riskabla sätt fungerade bra så länge lönsamheten var hygglig. Men då vår Norgeetablering hade kostat oss stora belopp både under uppbyggnads- och avvecklingsarbetet, hamnade vi snart i knipa. Klädförsäljningen under våren 1988 lämnade dessutom mycket övrigt att önska. Skulle vi sälja verksamheten eller chansa på bättre tider?

Hösten 1988 lade vi känslorna åt sidan, strök kläderna, sålde konfektionsrörelsen till ICA och lade allt fokus på fastigheterna. Det gör vi än idag, fortfarande med samma professionella affärsmässighet och långsiktiga kundfokus som vid starten 1911. Att långsiktigt förvalta och förädla våra fastigheter och skapa lönsamhet tillsammans med kunden har blivit vårt kännetecken.